Hoppet har ett ansikte – på inspirationsmöte med norska Korsvei

”Tänk er ett golv som är täckt av aska, men i askan spirar det av grönt gräs som bildar konturerna av Kristi ansikte.”

Mikael Andersson och jag har hamnat på en workshop med Korsvei Norge i Døvkirken i Oslo, och Asle Finnseth berättar om ett konstverk som han har sett som skulle passa lysande in i nästa norska Korsveifestival sommaren 2019 som ska ha temat ”Hopet har et Ansikt”.

Det är avspark inför arbetet med den kommande festivalen, och ett stort gäng norrmän har samlats för att spåna och visionera kring allt som kan rymmas på en Korsveifestival.

Idéerna är många och brokiga, och så länge Kristus är i centrum får tusen blommor blomma.

Att vara på besök i Oslo och träffa ett norskt Korsveigäng är ungefär som att vara i Sverige och träffa ett svenskt Korsveigäng. Samma kreativitet, samma hunger efter fördjupning och vilja att få tro och liv att gå ihop på riktigt. Samma längtan efter mer himmel och mer jord.

Under dagen i Oslo hade vi också ett samtal om vilka olika utmaningar som Korsveirörelsen brottas med. I Norge står Korsveirörelsen inför alla de utmaningar som uppstår när en festival för flera tusen människor ska arrangeras. Hur hittar man balansen mellan idealitet och professionalism? Hur bevarar man kreativiteten och den organiska dynamiken när festivalen har blivit så stor?

Under samtalet tänkte jag med tacksamhet på hur relativt enkelt det fortfarande är att arrangera festivalen på Björkenäsgården. Ett litet sammanhang är lätt att överblicka, ju större festival, desto större komplexitet. Men gemensamt för alla Korsveisammanhang, stora som små; är att det inte är den egna rörelsen som är vårt centrum, utan kärleken till Kristus och viljan att följa honom i spåren.

Han som har gett hoppet ett ansikte.

Caroline Kyhlbäck, ordförande i Korsvei Sverige