Musik och retreat — en intervju med Ulla Käll

Den här intervjun med Ulla Käll har säkert några av er läst i tidskriften NOD där den publicerades för några veckor sedan. Ulla är ju Korsveis egen gitarrist ända sedan starten i Sverige och sedan ännu fler år i Norge. Här berättar hon om hur det kom sig att hon började arbeta med musik i retreatsammanhang.

Bilderna är lånade ur Ullas arkiv.

Varsågoda!

***

Ulla Käll-6

Retreat behöver inte betyda total tystnad.

Diakonen, retreatledaren och gitarristen Ulla Käll tar hjälp av sin musik för att leda fler människor in i stillheten.

Det är fredag kväll, och ungefär tjugo personer sitter utspridda i kyrkbänkarna.

Ingen projektor är igång.

Ulla Käll sitter ensam framme i koret med ett notställ snett framför sig och en gitarr på golvet bredvid sig.

Hon har kommit körande från Fredrikstad i Norge för att leda en dygnslång retreat i församlingen – en ”sova-hemma-retreat” där deltagarna samlas på fredagskvällen till kvällsmat och inledning, går hem för att sova och sedan dyker upp igen på lördagsmorgonen för att följa ett typiskt retreatprogram ända fram till kvällen. De kommer att vara tysta hela tiden utom under de gemensamma bönerna och när de, om de vill, har ett enskilt samtal med Ulla Käll någon gång under lördagen.

Några av dem har kanske mött henne tidigare, en kväll när hon var inbjuden till församlingen med ”En smak av retreat”-programmet. Några kommer kanske att möta henne igen på någon gård där hon leder en längre retreat.

Hon läser en kort bibeltext, talar om den en stund och ger deltagarna en fråga att reflektera över.

Sedan börjar hon spela.

Ulla Käll-4

En ovanlig start

– Jag hade en tjänst som gitarrlärare när jag åkte på retreat för första gången, berättar hon på telefon från Fredrikstad. Redan den helgen började jag längta efter att få arbeta och leva med retreat. Men jag såg ingen väg från gitarrlärararbetet till ett sådant liv.  Att jag skulle använda gitarren så mycket i mitt arbete som retreatledare var inget jag kunde föreställa mig.

Hon växte upp i Vänersborg med en gitarr hemma, och när det kom gäster sjöng de vuxna tillsammans – hennes pappa och en vän till familjen turades om att ackompanjera och sjöng bland annat Birger Sjöbergs visor tillsammans. Kommunala musikskolan försåg henne med en engagerad lärare som snabbt satte fyra jämnåriga flickor i en gitarrkvartett.

– Så jag fick en lite ovanlig start – de flesta gitarrister har suttit mycket ensamma och spelat, men jag fick spela kammarmusik redan från början. Vår lärare skrev arrangemang åt oss, och vi lärde oss att samspela, att lyssna på varandra.

I tonåren hade hon en visduo med en kamrat, men den klassiska gitarrmusiken följde med, och på Ljungskile folkhögskola fick hon en lärare som föreslog att hon skulle söka till instrumentallärarutbildningen i Örebro. Då hade hon redan fått prova att undervisa en del i Vänersborg och visste att hon tyckte om att ha elever.

”Mer som ett slags pynt”

På musikhögskolan hittade Ulla Käll vänner som var kristna.

– För mig har det alltid varit väldigt viktigt att det jag tror på måste vara det som är sant, och jag ville veta om den kristna tron var sanningen, säger hon. En dag satt jag vid en sjö med smörgåsar och kaffe, och plötsligt visste jag att det var så, att Gud är sanningen, att Gud var där med mig. Några månader senare var jag på ett bröllop, vänner från musikhögskolan gifte sig, och jag såg kärleken där, kärleken mellan dem och mellan gästerna. För mig blev det en insikt: den kristna tron är sanning.

Ulla Käll fick sin första tjänst på musikskolan i Kiruna. Hon letade upp en församling där Tuve Skånberg var pastor och tyckte mycket om livet där.

– Jag reflekterade inte ens över om det fanns någon plats för min musik i kyrkan. Ofta är det ju orgel och piano som är de självklara instrumenten, medan andra instrument, som gitarr, blir mer som ett slags pynt, säger hon. Musiken och min tro var två saker som jag inte hade kopplat ihop på något tydligt sätt.

Gitarr och ikon

Ordinerad för tjänst i Norge

I somras hade den franska kristna tidningen La Croix ett uppslag om la spiritualité de la guitare, ”gitarrens andlighet”. ”Som en sexsträngad bön” är rubriken, och artikelförfattaren Samuel Lieven berättar om den ständiga frågan: ”Men alltså, sjunger du inte också?” Han skriver om scouter och lägereldar och ger sedan många exempel på klassisk och nutida musik för gitarr, bland annat stycket Catedral av ”Andernas Bach”, Barrios. ”Gitarren ger ett lyckligt ansikte åt Evangeliet”, säger den katolske prästen Philippe Guitart som är en av de intervjuade. ”Tack vare [den] har jag alltid kunnat nå fram till lyssnare som befinner sig i samhällets utkanter: i fängelset, på hem för funktionshindrade, ungdomsvårdsanstalter …”

Efter några år i Kiruna fick Ulla Käll en tjänst i Borås, där församlingslivet var ganska olikt det i Kiruna. Så hamnade hon alltså på en retreat. ”Stillheten och den gudsbild som blev förmedlad på retreaten talade direkt till mig”, skriver hon på sin webbplats.

En lite ovanlig väg öppnades: hon kunde utbilda sig till diakon i det som då var Svenska Missionsförbundet, men hon ordinerades för tjänst på en retreatgård i Norge. 1991 började hon arbeta där, och sedan dess har hon rest utmed bandet av retreatgårdar i Norge och lagt till fler och fler platser i Sverige, Danmark, och Finland, oftast för att leda retreater men ibland också för att gå utbildningar eller för att vara med som retreatdeltagare.

Ingen plats för en klaviatur

– Innan jag blev vigd till diakon undrade jag hur en gitarrlärare skulle kunna arbeta med något sådant, berättar hon.

Retreatgårdarna har ofta haft en ansträngd ekonomi, och medarbetarna har bott på gårdarna men har inte alltid kunnat få heltidstjänster. Därför arbetade Ulla Käll också ett par dagar i veckan på en musikskola.

– En dag när jag satt ovanför kontoret på Tomasgården och övade var det en av de andra i husfolket som hörde det. Han kom på att jag skulle kunna spela under en måltid – deltagarna äter under tystnad, och ofta med klassisk musik på skiva i bakgrunden. Sedan kom vi på att jag kunde spela i samband med bönen i kapellet också. Kapellet där är så litet att det inte finns något klaviaturinstrument, men en gitarr fick ju plats.

Lite i taget blev gitarren och Ulla Källs repertoar – arrangemang av barockmusik, nutida originalmusik från Latinamerika och Europa, ibland egna arrangemang – en del av retreaterna på Tomasgården (som ligger mycket nära svenska Dals-Ed, men 50 meter in i Norge), på Lia gård och på flera andra platser.

Gitarr och ljus

”Ditt hemliga vapen”

”En smak av retreat”-programmen och dygnsretreaterna där deltagarna går hem på kvällen är Ulla Källs sätt att presentera retreaten som en möjlighet för fler människor.

– Det är församlingar som ber mig att komma, och de som är med är ofta människor som aldrig har varit på någon retreat. Då kan det vara fint att prova en kväll och sedan kanske ett dygn, säger hon. Jag berättar lite om vad en retreat är för något, och så gör vi en bibelmeditation tillsammans.

I en församling sa prästen: ”Ulla, gitarren är ditt hemliga vapen!” Ulla skrattar när hon berättar det, men säger också att det är en poäng:

– I retreatsammanhang är det ofta så att man lyssnar till en introduktion som avslutas med en fråga, och sedan är det tyst och alla får reflektera över den. För en del människor kan tystnaden kännas pressande. Att få reflektera till levande musik istället kan göra det möjligt för dem att vara med. Gitarren tränger sig inte på – man kan lyssna eller bara låta den vara.

Psalmen ”Be Thou My Vision” är en av hennes egna favoriter just nu – hon har hittat ett arrangemang som hon har fastnat för. En del kan orden, andra inte.

– Och ibland kan det vara en poäng att spela något som många känner igen. Jag har ett arrangemang av ”Blott en dag”, till exempel. När jag och Magnus Malm leder retreater tillsammans brukar han alltid be mig att spela det som avslutning. Att ha den psalmen med brukar kännas så läkande.

Men oftast är det bättre att välja musik som inte har några ord, som inte ger några självklara associationer, förklarar hon.

– I Taizé hörde jag en gång att allt som gör bönen vacker är bra, säger hon. Det tycker jag om.

***

Böcker av Ulla Käll (finns i norsk och svensk utgåva)

Dagskorn

För livets skull

Med öppna händer

 

Ulla Källs skivor

On a Journey (kammarmusik tillsammans med flöjtisten Marianne Aarum och cellisten Liv Frengstad)

Ansikt til ansikt (sologitarr)

Som i et speil (kammarmusik tillsammans med fagottisten Tor Selmer och blockflöjtisten Svein Egil Skotte)

Tillit på jorden – sanger fra Taizé (med kör, instrumentalister och solister)

I en gåte (sologitarr)