”Något större än bara delaktighet”

En intervju som Lasse Bengtsson har gjort med Jan Eckerdal till norska Korsvei-tidningens dugnadsnummer — varsågoda!

***

jan-eckerdal

Dugnad är ett ord som Korsvei-rörelsen planterat i Sverige. Som ett frö. Ett pyttelitet frö som kan bli något stort.

Låter man Google translate översätta dugnad från norska till svenska får man svaret frivilligt. Knappast en bra översättning.

Hur ser du på begreppet dugnad, Jan Eckerdal?

— Det finns nog ingen bra översättning. Så som vi lärt känna begreppet i Korsvei, så är det ju något större än bara frivillighet. Kanske delaktighet fungerar? Tack vare dugnadsidealet har vi lärt känna Korsvei som något vi gör tillsammans. Det ger en stämning som fortplantar sig. En Korsveifestival är inte något som bara några få har förberett och vi andra konsumerar, utan något vi alla gör tillsammans. Det skapar en särskild vi-känsla.

Kan man föra över dugnadsbegreppet till kyrkosyn? De anställdas kyrka visavi en kyrka där alla är delaktiga?

– Ja, det tänker jag mig att man kan. En dugnadskyrka är en kyrka där alla räknas med. Alla är lemmar i samma kropp, det blir synligt när vi hjälps åt. Motsatsen är en kyrka där inte alla lemmar tas i bruk, en kyrka där vi tar emot något andra har producerat. Det fördjupar gemenskapen att göra saker tillsammans, inte bara att föra djupa samtal utan också att laga mat tillsammans, som vi gör på festivalerna. Det ger en speciell gemenskap när vi känner att detta har vi gjort tillsammans. Jag tror att det är en kyrkosyn vi i Svenska kyrkan håller på att lära oss.

Kan du tänka dig en kyrka där man inför söndagens gudstjänst delar ut dugnadslappar med det som behöver göras inför och under gudstjänsten?

— Ja, det är en god idé! Då skulle man få en bredd på uppgifter bland de ideella, inte bara bära korset i processionen. Även kvalificerade uppgifter kan läggas ut som dugnad i olika delar av församlingens liv, man kan ta människors kunskaper och kompetens tillvara.

Jan nämner det senaste årets flyktingström till Sverige, från framför allt Syrien, som ett exempel:

– Flyktingströmmen har lockat fram detta. I min hemkyrka i Nyköping har det öppnats språkcafé i kyrkans regi där pensionerade lärare är aktiva, deras kunskaper tas till vara. Det tycker jag är en fin bild av dugnad i församlingen.

Finns det en gräns för dugnad i kyrkan? I en episkopal kyrka som Svenska kyrkan (och norska kyrkan) finns det särskilda uppgifter för vigda präster och diakoner. Det är bara prästen som kan leda nattvardsbönen, till exempel.

— Och med min kyrkoteologiska fostran vill jag att det ska vara så. Men det går ändå att hitta en dynamik mellan vad som behöver göras och vad folk vill göra. Och även de ideella människorna i en församling kan skriva dugnadslappar!

När forskare har undersökt Svenska kyrkans medlemmars attityd till sin kyrka har de noterat att också medlemmarna talar om ”ni i kyrkan” och med det oftast menar de anställda. Är dugnadsprincipen ett sätt att skapa ett ”vi” bland medlemmarna?

— Ja, det finns ett gap… Jag kan ta ett exempel: Vår tioårige son Elias har börjat tycka det är tråkigt i kyrkan med många ord under gudstjänsterna. Han känner sig inte delaktig. Då är det ”ni i kyrkan”. Men när vi en gång i månaden har ”barnkyrka” och han får spela trummor tycker han det är jätteroligt, och då talar han om ”vi i kyrkan”. Får man en uppgift, då blir det ett ”vi”.

Om du tänker 25 år framåt – vad är det för bilder du får av Svenska kyrkan då?

— I de miljöer som lyckats mobilisera kraften hos medlemmarna lever kyrkan och mår bra. Det är en kyrka som har bevarat arvet att vara en kyrka som många har en relation till utan att spela ut den öppenheten mot dem som vill ta ytterligare steg i tron. En kyrka där de anställda lyssnar, inspirerar och coachar. Motbilden är de anställdas kyrka … Korsvei är ett tecken för den första bilden, kyrkan där alla har en uppgift.

Lasse Bengtsson

Jan Eckerdal är präst i Svenska kyrkan, bor i Nyköping, medlem i svenska Korsveis teologiska grupp och flerfaldig festivaldeltagare. Han var en av bibeltimmeledarna under sommarens svenska festival och talade om ”omvändelsens verklighet”.