Nyheter


Musik och retreat -- en intervju med Ulla Käll

Den här intervjun med Ulla Käll har säkert några av er läst i tidskriften NOD där den publicerades för några veckor sedan. Ulla är ju Korsveis egen gitarrist ända sedan starten i Sverige och sedan ännu fler år i Norge. Här berättar hon om hur det kom sig att hon började arbeta med musik i retreatsammanhang. Bilderna är lånade ur Ullas arkiv. Varsågoda! *** Ulla Käll-6 Retreat behöver inte betyda total tystnad. Diakonen, retreatledaren och gitarristen Ulla Käll tar hjälp av sin musik för att leda fler människor in i stillheten. Det är fredag kväll, och ungefär tjugo personer sitter utspridda i kyrkbänkarna. Ingen projektor är igång. Ulla Käll sitter ensam framme i koret med ett notställ snett framför sig och en gitarr på golvet bredvid sig. Hon har kommit körande från Fredrikstad i Norge för att leda en dygnslång retreat i församlingen – en ”sova-hemma-retreat” där deltagarna samlas på fredagskvällen till kvällsmat och inledning, går hem för att sova och sedan dyker upp igen på lördagsmorgonen för att följa ett typiskt retreatprogram ända fram till kvällen. De kommer att vara tysta hela tiden utom under de gemensamma bönerna och när de, om de vill, har ett enskilt samtal med Ulla Käll någon gång under lördagen. Några av dem har kanske mött henne tidigare, en kväll när hon var inbjuden till församlingen med ”En smak av retreat”-programmet. Några kommer kanske att möta henne igen på någon gård där hon leder en längre retreat. Hon läser en kort bibeltext, talar om den en stund och ger deltagarna en fråga att reflektera över. Sedan börjar hon spela. Ulla Käll-4 En ovanlig start – Jag hade en tjänst som gitarrlärare när jag åkte på retreat för första gången, berättar hon på telefon från Fredrikstad. Redan den helgen började jag längta efter att få arbeta och leva med retreat. Men jag såg ingen väg från gitarrlärararbetet till ett sådant liv.  Att jag skulle använda gitarren så mycket i mitt arbete som retreatledare var inget jag kunde föreställa mig. Hon växte upp i Vänersborg med en gitarr hemma, och när det kom gäster sjöng de vuxna tillsammans – hennes pappa och en vän till familjen turades om att ackompanjera och sjöng bland annat Birger Sjöbergs visor tillsammans. Kommunala musikskolan försåg henne med en engagerad lärare som snabbt satte fyra jämnåriga flickor i en gitarrkvartett. – Så jag fick en lite ovanlig start – de flesta gitarrister har suttit mycket ensamma och spelat, men jag fick spela kammarmusik redan från början. Vår lärare skrev arrangemang åt oss, och vi lärde oss att samspela, att lyssna på varandra. I tonåren hade hon en visduo med en kamrat, men den klassiska gitarrmusiken följde med, och på Ljungskile folkhögskola fick hon en lärare som föreslog att hon skulle söka till instrumentallärarutbildningen i Örebro. Då hade hon redan fått prova att undervisa en del i Vänersborg och visste att hon tyckte om att ha elever. "Mer som ett slags pynt" På musikhögskolan hittade Ulla Käll vänner som var kristna. – För mig har det alltid varit väldigt viktigt att det jag tror på måste vara det som är sant, och jag ville veta om den kristna tron var sanningen, säger hon. En dag satt jag vid en sjö med smörgåsar och kaffe, och plötsligt visste jag att det var så, att Gud är sanningen, att Gud var där med mig. Några månader senare var jag på ett bröllop, vänner från musikhögskolan gifte sig, och jag såg kärleken där, kärleken mellan dem och mellan gästerna. För mig blev det en insikt: den kristna tron är sanning. Ulla Käll fick sin första tjänst på musikskolan i Kiruna. Hon letade upp en församling där Tuve Skånberg var pastor och tyckte mycket om livet där. – Jag reflekterade inte ens över om det fanns någon plats för min musik i kyrkan. Ofta är det ju orgel och piano som är de självklara instrumenten, medan andra instrument, som gitarr, blir mer som ett slags pynt, säger hon. Musiken och min tro var två saker som jag inte hade kopplat ihop på något tydligt sätt. Gitarr och ikon Ordinerad för tjänst i Norge I somras hade den franska kristna tidningen La Croix ett uppslag om la spiritualité de la guitare, ”gitarrens andlighet”. ”Som en sexsträngad bön” är rubriken, och artikelförfattaren Samuel Lieven berättar om den ständiga frågan: ”Men alltså, sjunger du inte också?” Han skriver om scouter och lägereldar och ger sedan många exempel på klassisk och nutida musik för gitarr, bland annat stycket Catedral av ”Andernas Bach”, Barrios. ”Gitarren ger ett lyckligt ansikte åt Evangeliet”, säger den katolske prästen Philippe Guitart som är en av de intervjuade. ”Tack vare [den] har jag alltid kunnat nå fram till lyssnare som befinner sig i samhällets utkanter: i fängelset, på hem för funktionshindrade, ungdomsvårdsanstalter …” Efter några år i Kiruna fick Ulla Käll en tjänst i Borås, där församlingslivet var ganska olikt det i Kiruna. Så hamnade hon alltså på en retreat. ”Stillheten och den gudsbild som blev förmedlad på retreaten talade direkt till mig”, skriver hon på sin webbplats. En lite ovanlig väg öppnades: hon kunde utbilda sig till diakon i det som då var Svenska Missionsförbundet, men hon ordinerades för tjänst på en retreatgård i Norge. 1991 började hon arbeta där, och sedan dess har hon rest utmed bandet av retreatgårdar i Norge och lagt till fler och fler platser i Sverige, Danmark, och Finland, oftast för att leda retreater men ibland också för att gå utbildningar eller för att vara med som retreatdeltagare. Ingen plats för en klaviatur – Innan jag blev vigd till diakon undrade jag hur en gitarrlärare skulle kunna arbeta med något sådant, berättar hon. Retreatgårdarna har ofta haft en ansträngd ekonomi, och medarbetarna har bott på gårdarna men har inte alltid kunnat få heltidstjänster. Därför arbetade Ulla Käll också ett par dagar i veckan på en musikskola. – En dag när jag satt ovanför kontoret på Tomasgården och övade var det en av de andra i husfolket som hörde det. Han kom på att jag skulle kunna spela under en måltid – deltagarna äter under tystnad, och ofta med klassisk musik på skiva i bakgrunden. Sedan kom vi på att jag kunde spela i samband med bönen i kapellet också. Kapellet där är så litet att det inte finns något klaviaturinstrument, men en gitarr fick ju plats. Lite i taget blev gitarren och Ulla Källs repertoar – arrangemang av barockmusik, nutida originalmusik från Latinamerika och Europa, ibland egna arrangemang – en del av retreaterna på Tomasgården (som ligger mycket nära svenska Dals-Ed, men 50 meter in i Norge), på Lia gård och på flera andra platser. Gitarr och ljus "Ditt hemliga vapen" ”En smak av retreat”-programmen och dygnsretreaterna där deltagarna går hem på kvällen är Ulla Källs sätt att presentera retreaten som en möjlighet för fler människor. – Det är församlingar som ber mig att komma, och de som är med är ofta människor som aldrig har varit på någon retreat. Då kan det vara fint att prova en kväll och sedan kanske ett dygn, säger hon. Jag berättar lite om vad en retreat är för något, och så gör vi en bibelmeditation tillsammans. I en församling sa prästen: ”Ulla, gitarren är ditt hemliga vapen!” Ulla skrattar när hon berättar det, men säger också att det är en poäng: – I retreatsammanhang är det ofta så att man lyssnar till en introduktion som avslutas med en fråga, och sedan är det tyst och alla får reflektera över den. För en del människor kan tystnaden kännas pressande. Att få reflektera till levande musik istället kan göra det möjligt för dem att vara med. Gitarren tränger sig inte på – man kan lyssna eller bara låta den vara. Psalmen ”Be Thou My Vision” är en av hennes egna favoriter just nu – hon har hittat ett arrangemang som hon har fastnat för. En del kan orden, andra inte. – Och ibland kan det vara en poäng att spela något som många känner igen. Jag har ett arrangemang av ”Blott en dag”, till exempel. När jag och Magnus Malm leder retreater tillsammans brukar han alltid be mig att spela det som avslutning. Att ha den psalmen med brukar kännas så läkande. Men oftast är det bättre att välja musik som inte har några ord, som inte ger några självklara associationer, förklarar hon. – I Taizé hörde jag en gång att allt som gör bönen vacker är bra, säger hon. Det tycker jag om. *** Böcker av Ulla Käll (finns i norsk och svensk utgåva) Dagskorn För livets skull Med öppna händer   Ulla Källs skivor On a Journey (kammarmusik tillsammans med flöjtisten Marianne Aarum och cellisten Liv Frengstad) Ansikt til ansikt (sologitarr) Som i et speil (kammarmusik tillsammans med fagottisten Tor Selmer och blockflöjtisten Svein Egil Skotte) Tillit på jorden – sanger fra Taizé (med kör, instrumentalister och solister) I en gåte (sologitarr)

no comments


Systrar från Ushirika wa Neema på Korsvei

festival 2018 Ushirika wa Neema 5 Sommaren 2018 gästade syster Christina Nakey och syster Elistaha Mlay från Moshi i Tanzania Korsveifestivalen. Redan första kvällen svängde de runt i svensk folkdans vid Hjälmarens strand tillsammans med oss andra. festival 2018 Ushirika wa Neema 4 De medverkade sedan i tonåringarnas program under festivalen. Bön, lek och sång blandades med samtal om tonåringarnas liv och systrarnas arbete. Vi använde kortleken More than one story och ställde frågor till varandra. - Berätta om en gång när du var modig, sa en tonåring till syster Christina. Vi fick höra hur hon en gång mött ett lejon när hon vaktade familjens kor! På kommuniteten Ushirika wa Neema har systrarna en god vana att alltid erbjuda sig att hjälpa till att bära det någon annan har i händerna. Jag bad systrarna berätta om detta för tonåringarna. De beslöt sig för att göra ett litet spontandrama om det hela med hjälp av syster Christinas ryggsäck. Först kånkade Christina själv på ryggsäcken och sjöng för sig själv ”I have decided to follow Jesus”. Sedan dök Elistaha upp och såg Christinas besvär, frågade hur det var med henne och erbjöd bärhjälp. Efter samtalet gick de iväg med ryggsäcken mellan sig sjungandes ”We have decided to follow Jesus”. Så enkelt illustrerade diakonerna vikten av att se och visa praktisk omsorg om våra medmänniskor i vardagen. festival 2018 foto Ingrid Andersson 6 På lördagens Baluba samlade vi in pengar till systrarnas skolbygge på Ushirika och tillsammans med en donation från Korsvei Sverige fick vi in cirka 80 000 kr! Systrarna vill rikta ett stort och varmt ASANTE SANA till alla! festival 2018 Ushirika wa Neema 1 Några av deras intryck av festivalen vill jag återge. De var så glada över alla möten med nya människor och tacksamma över att många visade ett sådant intresse för dem. De tyckte alldeles särskilt om musiken och stillheten i kapellet under Taizébönerna. Festival 2018 Ushirika wa Neema 3 Att barnen var med i centrum av gudstjänsterna och dramat i Alla runt altaret tyckte de om. De berättade att de inte får vara med och dela ut nattvarden hemma, vilket de uppskattar att de får i Europa. festival 2018 foto Ingrid Andersson 3 Det faktum att så många svenska familjer kunde lämna sina hem i nästan en hel vecka fascinerade dem. I Tanzania måste familjen alltid ta hand om sina djur och odlingar. Kanske skulle en festival som denna fungera för storstadsbor i Tanzania, tänkte Elistaha. Många av oss såg säkert att de satt och skrev och läste på gräsmattan nere vid vattnet. Båda systrarna är huvudansvariga för olika delar av verksamheten på Ushirika och de får inte mycket tid till vila och reflektion. festival 2018 Ushirika wa Neema 2 När de åkte vidare efter festivalen berättade de att de önskade att Korsvei hade varat minst en vecka till! Karin Eckerdal

no comments


Om Ushirika wa Neema-systrarnas besök

Syster Elistaha och syster Christina, de båda Korsvei-festival-gästerna från Ushirika wa Neema-kommuniteten i Moshi i Tanzania, hamnade på en av Kyrkans Tidnings stiftssidor, Linköpings, tillsammans med syster Therése som också lever kommunitetsliv fast i Linköping och än så länge ensam. Max Wahlund och Emanuel Eriksson har skrivit artikeln. Tack Karin Eckerdal som har skickat klippet! Kyrkans Tidning Ushirika wa Neema

no comments


Festivalen 2018 -- Karin berättar

festival 2018 foto Ingrid Andersson 8 Grönsaker hackas, grytor och stekpannor jagas och årets nyhet, kokplattorna, kopplas in och värms upp. Snart puttrar det överallt, både i grytorna och i samtalen bland alla människor som börjar samlas i tunet. Stora och små tar för sig av den vegetariska middagen och sitter ner en stund tillsammans. Information och inspiration från dagen delas och sedan är det diskdags! En timme och kanske till och med två sitter några av oss kvar vid bordet. Vi har kommit in ett samtal om livets mörka sidor. Det har varit ett jobbigt år för flera av oss, visar det sig. Det är så skönt att kunna prata öppet om detta och känna att man inte är ensam. Några av oss har följt varandra ganska länge och känner till drömmarna och visionerna som gror i hjärtat. Men just nu är det inte lätt att få ihop livet. Jag kommer att tänka på sången Hoppstango, som vi sjunger under korsvei-festivalerna: Så kan vi bära även mörka dagar, så kan vi känna hoppet fast vi klagar. Så kan vi känna doften av Guds rike. Gud är med oss. Kvällen fortskrider och det är dags för bön med sånger från Taizé för den som vill söka stillhet, konsert med återkommarna Jaerv och kanske en våffla på caféet. Sedan är det läggdags för de flesta, om man inte är sugen på mer dans i kyrkan! festival 2018 foto Ingrid Andersson Efter frukost samlas alla festivaldeltagare (i år ungefär 250 personer) till gudstjänsten Alla runt altaret. Årets tema Fastän många – en enda kropp gestaltas genom drama, sång och dans och bön och textläsning. Det är en härlig stund som jag hör att många uppskattar då det faktiskt går att få med alla åldrar och många sinnen. Barnen får i sina grupper lära sig rörelser till Herrens välsignelse och sjunger och visar den på ett konkret sätt för alla oss vuxna. Och alla får vara med och sjunga och göra rörelser i sången: festival 2018 foto Ingrid Andersson 3 Gud, din himmel famnar jorden, och alla folk är ett. Vi ber om tro och hopp, vi ber om kärleken. Vi öppnar våra händer, vi ger och tar emot. Vi har ingenting, men äger allt. festival 2018 foto Ingrid Andersson 7 På lördagens eftermiddag är det dags för solidaritetsmarknaden och likaså glädjestunden Baluba. festival 2018 foto Ingrid Andersson 6 Vilket engagemang! Barnen målar naglar och flätar hår, växter, grönsaker och böcker säljs och massage erbjuds bland mycket annat. festival 2018 foto Ingrid Andersson 1 Några har raggat sponsorer för att springa Balubaloppet och får efter att ha svettats samla in pengarna och ge dem vidare till insamlingen. Något barn får ihop flera tusen kronor och går med sin påse till kansliet. Kanske tänker barnet på vad hen hade kunnat köpa för de pengarna. festival 2018 foto Ingrid Andersson 2 Christina och Elistaha från diakonissekommuniteten Ushirika wa NeemaMoshi i Tanzania (här på bilden går de med i processionen in under en av gudstjänsterna) förmedlar medlen vidare till att bygga färdigt en skola som en del av sin diakonala verksamhet. festival 2018 foto Ingrid Andersson 5 Det är så roligt att möta alla människor på Korsvei. Det är ofta ett leende sprids i ansiktet bara av att se alla ansikten. En del gamla vänskaper som det är ren lyx att spendera nästan en hel sommarvecka med. Och också en hel del nya människor med sina vinklar och erfarenheter. Tillsammans utgör och utför vi Korsveifestivalen. Karin Cedersjö (och bilderna har Karins granne Ingrid Andersson ordnat!)

no comments


Bibeltimmarna

Här är de tre som leder årets bibeltimmar! ***

Under trädet med Gabriel Bar-Sawme. Foto: Kalle Råsmark

Under trädet med Gabriel Bar-Sawme, en av bibeltimmeledarna vid 2016 års festival. Foto: Kalle Råsmark

Torsdag: Matilda Andin
Matilda Andin har varit bekant med Korsvei i dryga decenniet, introducerades för Korsveifestivalen genom en regnig tilldragelse på Öland 2010, blev fast och har varit med på alla festivaler i Sverige sedan dess. Hon lever med en man, två barn och en katt och drömmer om mer av liv i gemenskap med fler. Matilda är teolog med särskilt intresse för funktionshinderfrågor och arbetar inom Furuboda folkhögskola, där hon bland annat ägnat sig åt sommarkurser med särskilt fokus på personer med funktionsnedsättningar, värdegrundsarbete, föreningsfrågor och kommunikation.
img_0281
Fredag: Caroline Kyhlbäck
Caroline Kyhlbäck åkte på sin första Korsveifestival 2012 och bär sedan dess Korsveis vägvisare nära hjärtat. Hon är intresserad av ickevåld och fredsteologi och är övertygad om att Kyrkan är Guds stora fredsprojekt. Caroline är präst i Svenska kyrkan och arbetar som komminister och studentpräst i Västerås domkyrkoförsamling.
Lördag: Kjersti Christiansen
Kjersti Marie Christiansen har deltatt i Korsveisammenhenger siden 2005. Hun har sittet i det Norske Korsveis styre siden 2013, og har de siste 2 årene vært leder her. Veiviserne er gode rettesnorer for livet, og økumeniske, mangfoldige fellesskap er spennende å være del av. Kjersti er utdannet barnevernspedagog og diakon, hun har arbeidet mye med utsatte barn, unge og deres familier. For et par år siden ledet en korsvei henne til arbeid i Danmark. Til daglig, eller skal vi si nattelig, arbeider Kjersti med hjemløse i København. Medmenneskelighet, menneskeverd og kamp mot tidens tendenser til dehumanisering engasjerer Kjersti.

no comments


Samåkning till festivalen?

För dig som letar efter någon eller flera att samåka med till festivalen kommer en glad nyhet här: Skjutsgruppen har just lanserat en app som man kan använda när man letar skjuts eller, som i det här fallet, reskompisar! *** Bästa rörelsen!  Nu är appen ute! För två år sen bestämde vi på Skjutsgruppen ideell förenings årsmöte att vi skulle ta fram en app – nu är den ute! Du kan ladda ner den direkt för iPhone eller Android: iPhone: https://itunes.apple.com/us/app/ideella-r%C3%B6relsen-skjutsgruppen/id1370886185?l=sv&ls=1&mt=8 Android: https://play.google.com/store/apps/details?id=nu.skjutsgruppen.skjutsgruppen Tack för att du är med och gör den här häftiga rörelsen tillsammans med oss! Vi är barnskötare, lärare, personliga assistenter, designers, socionomer, föräldralediga, studenter, programmerare, ekonomer, pensionärer och entusiaster. Tillsammans är vi alla Skjutsgruppen! Nu fortsätter vi bygga tillsammans! / Johline, Lovisa och Mattias och alla volontärer Skjutsgruppen ideell förening www.skjutsgruppen.nu *** Och Pernilla som liksom är länken mellan Skjutsgruppen och Korsvei Sverige skriver: Jag som är underlättare för den samåkningsgruppen såg till att ändra informationen på http://www.skjutsgruppen.nu/g/165/ nu också så då bör allt vara rätt! 

no comments


Efterlysning: Vill du leda lovsången?

Ändrade planer -- den här efterlysningen gäller inte längre!
På torsdag kväll 19/7 kl 21.30 är det tänkt att vi ska ha en lovsångskväll med mässa i kyrkan.
Vi behöver någon som kan hålla ihop kvällen -- en fantastisk dugnadsuppgift!
Vi har några försångare, men kan ta emot ett par till -- också en underbar dugnadsuppgift!
Vi tänker lite mer på våra ungdomar denna kväll, men alla är välkomna!
Låter detta som en uppgift för dig? Eller vet du någon som skulle passa för denna uppgift?
Hör av dig till korsvei2018@gmail.com

no comments


"Deras insatser förändrar verkligen livet för barn och ungdomar"

Årets festival har två mycket långväga gäster. Här berättar Karin Eckerdal om dem och om deras besök i Sverige! IMG_5485 (1) Oly, konfirmand från Nyköping, intervjuar syster Christina. Foto: Victoria Bjureen Karin Eckerdal, vilka är det du tar med dig till Korsveifestivalen i år? Det är syster Elistaha Mlay och syster Christina Nakey som tillhör den lutherska kommuniteten Ushirika wa Neema i Moshi. De är diakoner. Syster Elistaha leder kommuniteten, som består av ungefär 80 systrar, och syster Christina är rektor för systrarnas förskollärarutbildning med Montessoriinriktning. Vilka är ni som tar emot dem? Det är dels internationella gruppen i Nyköpings församling och dels Korsvei Sverige som har bjudit in dem. Hur har ni lärt känna dem? Nyköpings församling har i tre år rest med gymnasiekonfirmander till Moshi. Vår församling har sponsrat ett skolbygge som systrarna driver. Gymnasiekonfirmanderna har varit med och invigt nya klassrum när de har blivit klara. Två medlemmar i vår internationella grupp, Hans och Kerstin Forsberg, har rest till Ushirika wa Neema regelbundet för att bland annat stödja dem med kunskap om Montessoripedagogik. Vad är det du har fastnat för i systrarnas arbete? Det är kombinationen av deras varma bemötande, beundransvärda sociala insatser och innerliga böneliv. Deras insatser förändrar verkligen livet för de ungdomar och barn som de möter. Förutom lärarutbildningen driver de ett barnhem för barn i åldrarna 0–3 år och utbildar barnskötare. De sköter också eget jordbruk med djur och odlingar, och de har en kristen bokhandel i Moshi. IMG_6137 Syster Christina dansar tillsammans med konfirmanderna från Nyköping i en masajby. Foto: Victoria Bjureen Vad kommer de att ha för program under sina dagar i Sverige? Första veckan kommer de att medverka på Korsvei-festivalen på Björkenäsgården ett par mil från Örebro, och andra veckan får vi i Nyköpings församling chans att möta dem. De kommer att berätta om Ushirika wa Neema i olika sammanhang och får uppleva lite av hur Svenska kyrkans arbete kan se ut. Självklart vill vi visa dem lite av Sverige också. Kanske blir det ett besök på Skansen. Vad har du planerat för dem på Korsvei-festivalen? Eftersom båda är vana vid och skickliga med att arbeta med ungdomar kommer de att ha en självklar plats i ungdomarnas festival, men de vuxna ska också få en chans att ta del av deras berättelser. De kommer att hålla i en Möjlighet, ett slags seminarium. Pengarna som kommer in på festivalens insamlingsevent, Baluban, kommer att gå till systrarnas arbete. Varför är det viktigt för oss här i Sverige att få träffa dem? Vår kristna tro och gemenskapen i den världsvida kyrkan kan fördjupas i mötet med varandra. Systrarna avslutar ofta sina böner med att be om att vi ska få leva våra liv till Guds ära. Det tycker jag är ett fantastiskt, men ibland bortglömt, perspektiv. Mötet med dem kan också utmana oss i vårt sätt att tänka och tala om diakoni i Svenska kyrkan. De har olika sorters yrken och tjänar samhället, kyrkan och kommuniteten på olika sätt. Tanzaniakonfirmander 2017 Vid konfirmationen 2017 hade alla konfirmanderna kors från masajerna i Tanzania.  Hur kommer ni att fortsätta samarbetet med dem? Församlingen fortsätter att samla in pengar till deras skolbygge vid alla dopgudstjänster, konfirmationsgudstjänster och familjegudstjänster. Redan nu i juni börjar vi bjuda in ungdomar till en ny gymnasiekonfirmationsgrupp i höst. Vi planerar att åka till Ushirika wa Neema i juni 2019.

no comments


Konsert på festivalen: Vallevan

Onsdag  kl. 21.30 Vallevan Efter att ha spelat ihop i över tio år har Vallevan ett tätt samspel och en medryckande scenisk energi. Skira och avskalade sånger bryts mot frustande pentariff, norskt gangar-groove och danslåtar med självklart sväng. Bandets signum är ett överraskande stort sound, skapat med enkla medel. Gitarristen Mikael Grafström bidrar genom sitt dynamiska spel med att simulera en hel kompsektion. Fiolspelmannen Emil Kunze kastar sig vant mellan melodier och stämmor och sångerskan Maria Wall ger sina personliga texter både värme och eftertryck. På den nya skivan utökar bandet sättningen med ytterligare instrument: nyckelharpa, mandolin, melodica och härjedalspipa, varvat med det ursprungliga triospelet. Redan vid EP-debuten 2008 fick Vallevan ett varmt mottagande av konsertpubliken samt fina recensioner. Gruppen har sedan dess spelat på många festivaler, folkmusikklubbar, konferenser och kyrkor, exempelvis Ransäterstämman, Linköpings folkmusikfestival och Malmöfolk. De har även spelats i radio. Under de senaste åren har bandet fokuserat på låtskrivandet och arbetet i studion, vilket har gjort den nya skivan till ett riktigt ”långkok”. Maria Wall är organist och sångpedagog, och rör sig mellan genrer som klassiskt, folkmusik och jazz. Vid sidan om sitt arbete som kyrkomusiker i Göteborg sjunger hon bl.a. med Vallevan och Tobias Hedlund ensemble och anlitas som solist på olika kyrkokonserter. Emil Kunze är fiolspelman med djup förankring i den värmländska låttraditionen. Han är riksspelman och arbetar deltid som frilans med bas i Göteborg. Emil är även en erfaren pedagog och möter därigenom människor i alla åldrar från barn till pensionärer. Mikael Grafström är en rutinerad gitarrist med bred bakgrund inom både rock, pop och folkmusik. Det är i hans hemmastudio utanför Jönköping som Vallevan spelat in den nya plattan. Mikael undervisar också på musikprogrammet på Kungsgymnasiet och spelar med t.ex. Secret river.  

no comments


Konsert på festivalen: Jaerv

Fredag den 20 juli kl. 21.30 Jaerv Jaerv är en prisbelönt kvintett som sjunger och spelar utåtriktad, energifull och innerlig folkmusik med influenser från pop och jazz. I genuin spelglädje skapar de sina virvlande melodier med såväl instrument som sina fem röster där den varma, breda vokalklangen ger dem en särprägel i svensk folkmusik. Vokala femstämmiga kärleksvisor blandas med kraftfulla polskor och fria improvisationer där samklangen, rytmen och den sceniska energin inte lämnar någon oberörd. Jaerv är flitigt anlitade i många olika sammanhang. Sedan starten för 10 år sedan har de turnerat i bl.a. Japan, USA, Skottland, Irland, Norge och Sverige och samarbetat med bl.a. Sofia Karlsson, Göteborgs Symfoniker och Vocal Art Ensemble. De är kända för sina medryckande livekonserter och den unika mixen av vokal och instrumental nordisk folkmusik. JAERV IS JOEL HAGEN: FLUTE, WHISTLES, SOPRANO SAXOPHONE, EWI, VOCALS ANDERS BERGSTEN: DOUBLE BASS, KEYFIDDLE, VOCALS HARALD NILSSON: GUITARS, VOCALS MARKUS GUSTAVSSON: FIDDLE, LEAD VOCALS TOBIAS HEDLUND: PERCUSSION

no comments

Kommentera