”Situationen är farlig som en krutdurk” — om flyktingarna i Libanon

På festivalen i somras samlade vi in pengar till de palestinska flyktingar som under de senaste åren har blivit tvungna att lämna Syrien och som nu finns i Libanon. Petter Jakobsson från Diakonia var med och berättade om hur de har det och om varför det är så viktigt med stöd till just dem. Här svarar han på några frågor — som en liten påminnelse om vad det var vi gjorde. Tack, Petter!

Petter Jakobsson, Diakonia. Foto: Martina Holmberg

Petter Jakobsson, Diakonia. Foto: Martina Holmberg

Hej Petter! Hur kommer Balubapengarna att användas? 

Diakonia har inget SIDA-stöd i Libanon. Därför används pengarna direkt i samarbete med våra partnerorganisationer där.

Abaad är en av våra samarbetsorganisationer. De stöttar kvinnor på flykt, i första hand med stöd till kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Detta är ett jätteproblem under de pressade förhållanden som människor lever under. De har också en ambulerande buss som kan söka upp kvinnor i flyktingläger.

Naijdeh är en annan, och de är specifikt inriktade på palestinska syrier och arbetar med psykosociala insatser för traumatiserade barn och unga.

Balubapengarna kommer att användas bland annat till yrkesutbildningar för unga så att de kan bli till exempel sekreterare och frisörer. Ett annat slags utbildning som pengarna används till är mammagrupper för gravida. De blir också direkt ekonomiskt stöd till bränsle och annat för palestinska flyktingar.

Om man vill berätta om de palestinska flyktingarna i Libanon för någon som aldrig har hört om dem, vad tycker du att man kan säga då? 

Jag lånar ord av min kollega Sven Jansson:

Efter att jag har mött människor i de överfulla flyktinglägren vänds mitt perspektiv rätt. Det är här det är kris. Det är här det går mer än en flykting på fyra libaneser. Det är här som systemen är överbelastade. Det är här det är kollaps i samhällsinstitutionerna i en redan ostadig politisk situation. Det är här man har en parlamentarisk kris. Men också  krig, blod och våld både i ”ryggsäcken” och på näthinnan.

Det är här människor behöver andrum. Vi ska inte andas på bekostnad av de mest utsatta! 

När vi tar från biståndet för att betala svenskt flyktingmottagande låter vi de fattigaste, mest marginaliserade betala notan dubbelt upp. Det är en skam att de fattiga i världen och människor på flykt ska betala för flyktingkrisen i världen!

Att hjälpa i närområdet är bra. Men hur länge då? Detta är ”akutvård” och inte mer.  Här är det fullt nu! Situationen är farlig som en krutdurk. Att permanenta detta drar isär samhället.. Människor på flykt här är desperata och nöjer sig med en skamlön om de överhuvudtaget får tag i ett svartjobb, vilket sänker lönerna för libaneserna också. Och på grund av bostadsbristen ökar hyrorna samtidigt. Ekvationen går inte ihop! Stoppa kriget!

Och till sist ett understatement: Nej, biståndskronorna ramlar inte ner i svarta hål. Jag har sett effekten i upprättade människor, i ögon där pupillerna glöder igen, i barn som börjat leka igen.

En av anledningarna till vår insamling var att de palestinska flyktingarna från Syrien inte får hjälp av UNHCR. Varför är det så? 

Palestinska flyktingar administreras av UNWRA vars pengar är i stort sett slut. Det är helt enkelt olika FN-organ som har mandat att bistå olika grupper.

Ni satsar mycket på att få Diakonias vänner att berätta för fler — vad finns det för resurser för den som vill göra det? 

Vi har ett paket med berättelser om en syrisk flyktingfamilj i Libanon. Med hjälp av ett enkelt material kan berätta deras berättelse för några vänner. Här finns det!

På Diakonias hemsida finns ett antal berättelser om olika människor mina kollegor mött inom ramen för våra samarbetsorganisationers arbete. Dela de berättelserna med varandra!

Baluba är det bara vartannat år i Sverige. Vad kan man göra däremellan?

Om man vill stödja Diakonia arbete, inte bara i Libanon utan i många länder, kan man bli månadsgivare.

Men lika viktigt är att engagera sig till exempel genom sin lokala församling. Se till att minst en gång i månaden ha ett internationellt inslag i gudstjänster och andra samlingar. Lyft aktuella händelser och situationer i församlingens förbön. Använd till exempel de porträtt av människor som finns på Diakonias hemsida som ”hedersgäster” i samlingar. Berätta om deras liv!

Just nu känns det viktigare än någonsin att komma ihåg att världen är full av hjältar som riskerar sina liv varje dag för att göra livet lite mer uthärdligt och värdigt. Det goda i världen är inte en självklarhet utan ett resultat av tusentals människors ständiga kamp.